Bli pilot


Varför vill man bli pilot? För en del är det ett yrkesval som man drömt om sen tonåren. För andra en hobby utöver det vanliga. För några blir det ett praktisk sätt att resa. Men för de flesta är det en underbar upplevelse att se landskapet från ovan en vacker sommardag, eller varför inte en klar vinternatt. Oh! I have slipped the surly bonds of Earth…

Oberoende av vad din motivation är så finns möjligheten att ta privatcertifikat hos Umeå flygklubb.

Vill du börja med att prova på hur det känns att beskåda Umeå från luften så kan du boka en provlektion.

Utbildningen för att bli pilot består av två delar; teori samt praktik (skolning). Under teoridelen studerar du t.ex. flygplanets uppbyggnad, varför flygplan flyger, flygväder samt trafikregler i luften. Under den praktiska skolningen börjar du träna på manövrer som stigning, planflykt och svängar. Inledningsvis flyger du med en flyglärare bredvid dig i flygplanet. Snart så börjar du öva på starter och landningar. Till slut kommer den dag varje pilot minns: första soloflygningen.

Du har övat studs-och-gå, upprepade starter och landningar, länge nu. Starter kan du sedan länge. Landningarna sitter bättre och bättre. Det var länge sen flygläraren behövde ingripa. Den här dagen inleds som vilket vanligt träningspass som helst. Du och din flyglärare går igenom dagens planering. Daglig kontroll av flygplanet. Toalettbesök, sen in i planet. Checklista före start. Motorstart. Ropa upp tornet. Taxa till väntplats för motorkörning. Ställ upp för start. ”Klart starta”. Fullgas och upp i luften. Du är så pass erfaren nu att du sköter all radiokommunikation med tornet. Därför blir du förvånad när flygläraren trycker på sändningsknappen och anropar tornet. ”Vi tar en liten paus efter nästa landning, fortsätter strax.” Efter landningen säger flygläraren ”taxa in här”. Du gör som hen säger. Poletten har inte fallit ner än. Du bromsar in flygplanet. Flygläraren ler snett mot dig och säger ”jag tänkte du skulle få göra några studsar själv”. Du fattar först inte vad hen säger, men sen rusar en adrenalinvåg genom kroppen – wow!

Flygläraren kliver ur planet. Du ropar på tornet. Taxar till väntplats. Motorkörning för att kontrollera att allt är ok. Du tänker igenom vad du ska göra. Du känner dig lugn, fjärilarna i magen till trots. Trycker på sändknappen ”Umeå-tornet, Sigurd Erik Gustav Viktor Sigurd, redo.” SE-GVS, flygplanets registreringsnummer, står i stora svarta bokstäver på sidan av planet. Den bekanta rösten i tornet svarar ”SE-GVS, ställ upp bana 32”. Du taxar ut på banan, trampar vänster sidroder för att svänga vänster mot banänden och ger lite gas. Rullar fram till banänden, trampar fullt sidroder för att vända runt. Ställer upp på mittlinjen, trampar på tåbromsarna till stillastående. Drygt två kilometer asfalt ligger framför dig. Tornet ser dig ”SE-GVS, klart starta bana 32”. Du kvitterar ”Klart start bana 32, SE-GVS”. Fram med checklistan: Transponder: inställd. Bränslepump: till. Strålkastare: till. Starttid: anteckna. Händerna rör sig vant över strömbrytarna och reglagen. Fumlar lite när pennan ska fram. Du sneglar på klockan, skriver ner tiden på blocket som ligger i den nu tomma högerstolen. Det är dags.

Ett sista svep över motorreglagen. Fullgas. Dina öron berättar att motorn svarar som den ska. Du släpper på trycket på bromsarna. Planet börjar rulla. Du behåller undermedvetet trycket på höger sidroderpedal för att kompensera för den roterande slipströmmen från propellern. Farten ökar. Du drar spaken mot dig. ”Spaken”, som mer liknar en ratt, förmedlar kraften via vajrar till höjdrodret längst bak som vikt uppåt. Stjärten trycks ner något. Nosen lyfter, därefter hela flygplanet. Du trycker ner nosen för att inte stiga för snabbt och tappa fart. Du flyger rakt fram längs banan. Asfalten är inte slut än. Du trampar nosen lite åt sidan för att kompensera vindavdriften. 300 fot, bränslepump: från, strålkastare: från. 500 fot. Du bankar, tippar planet åt vänster för att påbörja en sväng. Inte så mycket! Du hör flygläraren påminna dig om att hålla en låg bankningsvinkel under stigning. Du tittar ut snett bakåt vänster, rätar ut svängen. Fortsätter stigning. På 1000 fot, gasavdrag, plana ut, låt farten stabiliseras. Vänstersväng till ”medvinden”. Alla starter och landningar bör ske i motvind. Därför kallas den delen av det rektangelliknande trafikvarvet som går parallellt med banan för medvinden. Lite andrum nu. Du inser att du nästan har kramp i vänsterhanden. Du påminner musklerna att slappna av. Ett väl uttrimmat flygplan går att flyga med tummen och pekfingret. Musklerna lyder, en liten stund i alla fall. Din uppmärksamhet vänds utåt igen. Passerar tvärs den tänkta sättningspunkten. Blanding: rik. Bränslepump: till. Landningsstrålkastare: till. Förgasarförvärmning: till. Din hand sveper över reglagen fortare än du hinner läsa checklistan i huvudet och fortsätter ner till klaffspaken. En blick på fartmätaren bekräftar ”vit båge” innan du drar den ett steg. Vajrar och stötstänger förmedlar kraften till roderytor vid vingens inre bakkant som fälls ner. Flygplanet svarar med att ge högre lyftkraft. Du svarar genom att trycka ner nosen. Lite sent. ”Ska försöka göra det bättre nästa gång” lovar du dig själv.

Dags att börja sjunka. Motoravdrag, ner med nosen, sväng vänster, två steg klaff. Ropa på tornet innan svängen är klar ”SE-GVS, vänster bas för bana 32, studs-och gå.” Sikta på 80 knop. ”SE-GVS, klart studs-och-gå” kommer svaret. Din blick växlar mellan banan snett framåt vänster och ditt siktmärke rakt fram. Ibland fartmätaren. Liite fort, upp med nosen. Du måste fortfarande tänka på hur du ska agera för att hålla rätt fart. Sjunket? Lite lågt, ner med nosen. Handen vilar på gasreglaget. Stöttar lite då du verkar ligga kort. Vänstersväng in på final. Full klaff. Du har banan framför dig nu. Du kompenserar omedvetet med sidrodret så att flygplanet rör sig rakt mot banan med nosen lätt till vänster. Du hinner tänka ”undra hur det här ska gå?”. Påminner dig om att du gjort detta ett otal gånger redan. Och att det går alltid att avbryta med gaspådrag i sista stund om du inte är nöjd. Du känner dig konstigt lugn, nästan euforisk, trots att du måste klara av detta utan någon i högerstolen som kan rycka in om du håller på att flyga in i nånting dyrt. 300 fot, kalluft på. Din högerhand stänger av varmluften till förgasaren. Varmluften skyddar mot isbildning i förgasaren men reducerar motoreffekten. Om du ska avbryta så vill du ha maximal motoreffekt. Sikta på 75 knop. Din vänsterhand krampar nästan utan att du tänker på det. Passerar bantröskeln. Gasavdrag. Upp med nosen. Trampa nosen rakt i banan, luta omkull planet lite mot vinden. Upp med nosen. Nej, inte så mycket. ”Håll planet i luften.” ”Håll planet i luften.” upprepar du för dig själv. Din flyglärare hör dig inte. Står vid hangaren. Lyssnar på radion. Frågar sig själv om hen tagit rätt beslut. Får snart veta svaret.

Farten sjunker. Du vet inte hur mycket för din blick är riktad ut, framåt. Vänsterhanden krampar kring spaken. Högerhanden kring gasreglaget, redo att ge fullt om du bestämmer dig för att avbryta. Motorhuven skymmer banan, men du uppfattar att du driver lite åt vänster. Undrar hur högt…DUNS! Hjulen får kontakt med asfalten. Du släpper på spaken och trampar höger för att återvända mot mittlinjen. Nu ser du banan igen. Upp med klaffen och fullgas. Högerfoten korrigerar för slipströmmen och du är i luften igen! Du har genomfört din första studs-och-gå alldeles själv! Du förnimmer ett litet jubel blandat med lättnad. Och sedan en påminnelse att du behöver göra om det minst en gång till. Två varv senare drar du av gasen helt efter landning och taxar in till hangaren. Du släpper taget om spaken, känner ömheten i vänsterarmen. Framme vid hangaren, efter-landnings-checklista. Motorn stannar. Du lyfter fötterna från pedalerna. Oj! Du har trampat med både vänster och höger ben under större delen av flygningen. Det känns. Du öppnar dörren och kliver ut. Andas ut. Från ingenstans kommer ett brett leende. Det verkligen känns i kinderna när mungiporna drar iväg mot öronen. Ingen rädsla för flyglärarens bedömning kan hålla det tillbaka! Wow, vilken känsla!

Flygläraren möter med applåder och ett liknande leende, även det blandat med lättnad. Beslutet var rätt. Dina landningar var klumpiga och du har fortfarande mycket kvar att lära innan du är tillräckligt färdig pilot för att få flyga upp. Den dagen kommer också, då du ska visa att du duger som befälhavare. Att du kan inte bara flyga flygplanet utan också planera flygningen och ta vettiga beslut. Den dagen kommer att vara stor, men det är dagen du flög solo för första gången som du kommer minnas i resten av ditt liv.