Umeå-Norrtälje-Umeå 21-22 mars 2015


Undertecknad fick möjlighet att följa med Eisten Nilsson till Uppsala på en Motorflygkonferens den 21-22 mars 2015.

Kl. 06,30 lördag den 21 mars, en skön lördagsmorgon, mötte jag upp på flygklubben enligt önskemål från Eisten. Färdplaneringen var klar, oljenivån kollades och en skvätt motorolja hälldes i. Jag bara stod och nyfiket iakttog vad Eisten gjorde. Jag frågade om jag skulle hjälpa till att dra ut kärran (damen) från hangaren. Nix, det fanns en eldriven snillrik manick som kopplades till noshjulet och med hjälp av den drogs kärran ut i det fria. Jag undrade lite naivt, ”är det inte bättre att starta maskinen och köra ut den från hangaren”? Den blick E gav mig var inte nådig. En björn hade hoppat ut skinnet. Naturligtvis kan man inte starta ett flygplan i en hangar. Allt löst material hade blåst all världens väg. Jag får skylla på att det var en tidig morgon, he,he.

Efter besök på toan var det bara sätta sig i planet. På med säkerhetsbälte och headset. Eisten startade upp dieselmotorn och den lät som min egen bilmotor som också är en diesel. Kändes lite märkligt att flygplanet har en dieselmotor. Man hör ju hur högvarviga motorer låter på flygplan, men näe, här är det låga varv som gäller. Efter genomgång av checklistan och en jädrans massa knappar som Eisten tryckte på så började han programmera GPS/färddatorn. Eisten hade tänkt göra flygningen så bekväm som flygplanets utrustning tillåter och låta autopiloten med dess höjdhållning sköta kurs och höjdhållning. Jag bara iakttar vad han gör.

Vi taxar ut och får klartecken från tornet att starta. Klart och fint väder med någon minusgrad vilket betyder bra flygväder. Så fort vi hade lättat dröjde det inte många minuter förrän Eisten enkelt tryckte på en knapp och planet fick flyga själv till Norrtälje. Armarna i kors och bara njuta av utsikten på 10 000 ft höjd. Jag saknade en flygvärdinna som kunde servera oss något, men nej det fick vi klara av själva. Före passage av Sundsvall får jag tillfälle att beundra Högakustenbron från 3 km höjd. Mäktig utsikt.

Beräknad flygtid med medvind ca 2.45.

Ö-vik , Sundsvall, Söderhamn och Gävle passeras och vi börjar närma oss Norrtälje. Det var mycket surr i hörlurarna och Eisten säger att det är rena rama getingboet här. Massor av flygplan runt om oss som vi inte såg och som var på väg inför landning till Arlanda. Även flyg som startat från Arlanda snurrade där. Väl vid NORTEL VOR spanar Eisten efter sjöar och andra landmärken som kan ge anvisningar om var flygfältet i Norrtälje är beläget. Programmeringen i GPS’en och autopiloten får fortsatt styra flygplanet. Även autopilotens höjdhållning nyttjas här på 1500 fots höjd. Trots den hjälp som autopiloten ger såg jag att Eisten behövde full koncentration på flygningen i detta moment. Inte stor idé att försöka prata med honom.

Vi får fältet i sikte och går in för landning via höger medvind till bana 07 och sedan final. Det blev lite guppigt då vi kom ner på lägre höjd.

Vi landade och blev mycket väl mottagen av Karl-Ivar, som hade ordnat hangarplats. In med planet i deras hangar för natten och med en god macka som han bjöd på så bar det iväg till Uppsala för FSF och KSAK’s årsmöten samt KSAK Motorflygkonferens.

Mötena startade 13.00 i kongresshallen och avslutades 17.00 därefter bjöds det på middag. På söndagsförmiddagen höll KSAK och KSAK-M årsmöten och eftermiddagen ägnades åt KSAK’s Motorflygkonferens. Den avslutades 17.00 och vi packade ihop våra grejor för färd till Norrtälje.

Start kl. 19.30 för mörkerflygning hem till Umeå. Lite motvind men annars mycket bra väderförhållande. Beräknad flygtid lite drygt 3 timmar men verkligheten blev ca 2.40 timmar. Och som flygresan ner till Norrtälje var det samma procedurer, enda skillnaden att det var mörkt. Otroligt kul och lärorikt att få uppleva en sådan flygning tillsammans med flygklubbens utbildningsansvarige.

Många förkortningar och mycket intryck fick jag ta del av denna helg.

Tack Eisten

Flygevelen Kennet Eriksson